Nu har Axel verkligen hittat sin röst...han skrattar och pratar för fullt, sötpojken :)

 

 

Inatt kl.3.30 vaknade jag av att han låg och pratade...än fast jag egentligen bara ville lägga kudden över huvve och somna om så kunde jag inte låta bli att skratta åt denna lilla filur. Han var helt klarvaken, hade inte alls tänkt att sova någe mer. Men skam den som ger sig efter mycket om och men så slockna han tillslut så vi fick sova till 7 iaf!

 

Efter lunch idag ska vi ner till stan och besikta om bilen...håller tummarna att den går igenom nu!